Efter en hetsig sommar med mycket jobb, lite sol & bad men ändå flera fina stunder tog jag mitt pick och pack och flyttade hemifrån för första gången. Jag lämnade det hus jag bott i under alla mina 20 år på jorden för en stor välutrustad 2:a i en liten by 30min utanför Norrköping. Där trivdes jag bra med alla bekvämligheter (jämfört med andra studenter i sina korridorsrum) som ett välutrustat kök, diskmaskin, tvättmaskin, gym 200m från dörren och trevliga pensionärsgrannar tills jag insåg att pendling suger ganska rejält. All tid och planering som krävdes varje dag skulle jag aldrig välja igen till förmån för dessa 68 fina kvadratmeter. Idag är jag mer än nöjd över att bo på 15 ockuperade sådana, ha ett gemensamt korridorskök och en granne som visslar mitt i natten. Just för att mitt lilla rum ligger vägg i vägg med skolan, 2min från Kasper och nära allt man kan önska (typ). Jag kan liksom gå hem och hämta te i föreläsningspausen, gå till skolan utan jacka och använda håltimmarna till powernaps eller annat mysigt. 

Annars då? Plugget rullar på, i måndags återfann jag min skolmotivation som gömt sig några månader. Jag har hemlängtan som aldrig förr men sitter som tur är på ett tåg som snart rullar in i Ljusdal. Misstro mig inte, jag trivs som tusan i fina Norrköping med alla fina människor. Nästa vecka får jag fira min första alla hjärtans dag med någon jag tycker väldigt mycket om, ja till och med älskar. "Bloggen lever igen!!" kanske ni tror nu, men vi får nog avvakta och se ifall detta bara var något impulsivt eller ett faktiskt återfall.