Äntligen kan jag sjunga veronica maggios 17 år och mena varje ord. För nu är jag sjutton år. Ingen big deal egentligen, bara en siffra större. Men ändå.
Jag har alltid älskar födelsedagar. Även andras, men främst min egen. Det är den dag om året jag är som lyckligast. Den dag då alla underbara människor i mitt liv bara öser kärlek över mig. Den dag jag går runt och ler konstant hela tiden och menar varje "tack" jag får ur mig. Den dagen jag längtar lika mycket till hur gammal jag än är. Min dag.

Hur som helst. Jag flög upp ur sängen på lördagen och åkte direkt ner på köpingen med mamma. Fick köpa en vit kavaj och en knallrosa morakniv som present. Sen ringde erica och grattade med ett sött kollage från vår barndom tillsammans, jag lockade håret, städade och hjälpte mamma med maten innan sanna, sanna, sanna, elin, hanna, linn, mikan och linnea kom för att fira mig. Vi käkade grillat med klyftpotatis och rotsaker i ugn, pratade, skrattade, åt chokladtårta, glass och fruktsallad, spelade olika spel, vineade och så fick jag jättefina presenter och skönsång. De stannade till efter midnatt och då somnade jag fort, för nästa morgon var det bara att kliva upp i tid och klockan 11 befann i oss i kyrkan med konfirmanderna. Fortsatte på församlingsgården med lunch, lektioner, lekar, pyssel, fika och många skratt. När jag kom hem och hade ätit var jag så himla slut, antar att det beror på åldern.. Så jag och mamma plockade in saker i nya skafferiet och sen körde jag lite styrka innan en lång dusch. Idag tog jag moppen första gången i för iår, men efter bara en liten bit gick den sönder på samma sätt igen.. Som tur är går det att köra ändå, det låter bara förjävligt. Efter en lång och dryg skoldag bakade jag en cheesecake till valborg och lagade pannkaka. Hade, som så många andra kvällar, planerat att plugga ikväll. Skrev tillochmed ett schema på allt som skulle göras men, som så många andra kvällar, har jag inte lyckats med mer än att öppna ett dokument. Åh hjälp mig, jag har glömt hur man pluggar.