Förra veckan var otroligt rolig, jobbig, lång, snabb, lärorik och allt på samma gång. Men mest rolig. Jag och Linn hade spanska Laura och turkiska Eyüp hemma hos oss, men för det mesta var vi med alla de andra på skolan och lite överallt. Vi lärde dem åka skridskor, skidor i kajevall och curling. Vi lagade svensk mat, skjutsade dem på skotern och sjöng svenska låtar. De lärde oss turkisk folkdans på Ergüns, pratade spanska med oss i spanskaklassen och fick oss att längta tills vi får åka till dem senare i år. På fredagen åkte de hem och det var både en lättnad och lite ledsamt, speciellt när folk började gråta (och jag kände mig helt känslokall utan en tår i ögat). 

 

På söndagen vaknade jag också tidigt, gjorde kiwi&avokado-smoothie och åkte på pace med mamma och pappa. Men efter tacosmiddag somnade jag kl 19 och sov i hela 12h till kl 7 morgonen därefter, så äntligen kunde jag sova ut hehe. Den dagen började jag med att övningsköra med pappa, på skolan fick vi donuts och efter det hade jag körlektion med micke som gick skit så jag tappade cirka all livslut för en stund. På kvällen skulle jag äntligen få börja träna fotboll regelbundet igen, tänkte jag, men tro på fan att jag lyckades vricka foten, IGEN. Inte alls lika illa denna gång, men så jävla genomtypiskt och så sugit att ha cirka de sämsta ledbanden på jorden.

Idag fick jag vårfeelings och just den känslan av de första varma solstrålarna och det första altanhänget är så himla speciell och så svår att sätta ord på samtidigt som den är nostalgisk och gör allting så (ursäkta töntigt uttryck, men faktiskt) hääärligt.