HÄRJEDALSKA
|
HÄRJEDALSKA
Kan man lära sig att tala en dialekt flytande när man växt upp i annan del av landet?
Jag har försökt och försökt att lära mig den vackraste dialekten jag vet; härjedalska. I flera år har jag försökt, för jag vill ju kunna få till det där charmiga ”sj”-ljudet och jag vill inte känna mig som en utböling varje gång jag kommer upp till härliga Härjedalen. Men det är svårt, jag undrar om det ens är möjligt att lära sig en dialekt?
Min personliga bakgrund
Jag föddes och har sedan dess bott i Hälsingland. Min mamma är från Hede i Härjedalen och likaså min mormor, morfar, morbror och flera generationer släkt innan dem. I och med att vi har släkt att hälsa på och en stuga i fjällen så har jag spenderat mycket av min barndom där uppe och dialekten har alltid funnits i mitt liv. Min mamma talar inte så väldigt brett i vardagen, men så fort hon pratar i telefon med moster eller mormor så faller hennes moderdialekt in naturligt. De samtalen är väldigt intressanta att lyssna på.
Vad är en dialekt?
Nationalencyklopedin förklarar begreppet dialekt som ”en språkvariant som talas av invånarna inom ett avgränsat geografiskt område”. Men i själva verket är det inte så självklart var dialektens gränser går eller att språkvarianten är densamma inom området, detta är bara en enkel definition. I Härjedalen talas härjedalska, naturligtvis med vissa skillnader mellan orterna, men med en stark likhet och flera gemensamma ord. Anledningen till varför härjedalska är så pass olikt det svenska språket kan historiskt sett bero på att kontaktmöjlighet med omvärlden var dålig förr i tiden eftersom landskapet är väldigt utspritt och helt saknar städer.
Mina och andras åsikter
Jag har läst några diskussioner om huruvida man kan lära sig att tala en dialekt eller inte på olika forum (ungdomar.se och flashback.org). Dessa sidor är inga vidare pålitliga källor med vetenskaplig fakta, utan innehåller helt vanliga människors åsikter om ämnet, vilket jag ju är ute efter. Egon har skrivit på Flashback att man ska akta sig för att göra anspråk på en främmande dialekt då det lätt kan låta parodiskt och reta upp ursprungsbefolkningen. Detta kan jag hålla med om och jag är rädd att det är vad som kommer att hända om jag försöker lära mig härjedalska. En annan man på Flashback, Hamilkar, tror att om man kan tala en dialekt så pass bra att det accepteras av andra dialektutövare så måste det betyda att man i alla fall behärskar den. Det tycker även jag är väldigt viktigt, att kunna behärska språket. Man hör direkt när någon använder en tillgjord dialekt.
Dialektens funktion i vardagen
Om det nu skulle gå att lära sig en dialekt så pass bra att de ursprungliga dialektutövarna inte rynkar särskilt mycket på näsan, vilket borde vara möjligt, så tror jag att det skulle underlätta i vardagen. Dels om man reser till ett område där det talas väldigt bred dialekt, dels om man flyttar till ett område där man hamnar utanför i språket och dels för att bevara landets dialekter. Man har då chansen att förstå, känna gemenskap och sprida dialekten vidare.
Inlärningsmetoder och ordval
På ungdomsforumet påstår de flesta deltagarna att det bästa sättet att lära sig en dialekt på är att helt enkelt lyssna på och tala med andra dialektutövare. Det tror jag starkt på, för det lilla jag kan om härjedalska har jag lärt mig genom att lyssna på och tala med släkt och vänner från Hede. Många gånger har jag varit tvungen att sitta och lyssna på helspänn för att kunna förstå vad mammas gamla kusin berättar då han talar oerhört snabbt, högljutt, otydligt och brett. Jag har även fått min mormor att skriva en ordlista som jag pluggat likt glosor. Här kommer ett utdrag ur den:
Dialekter skiljer sig inte bara åt i uttal, tonfall och stavning utan även i ordval. Exempelvis byts ordet flicka ofta ut till jänta eller tös i härjedalska. Det krävs träning för att man ska börja använda ord som de ovanstående naturligt.
Slutsats
Jag har i min uppsats kommit fram till att det inte alls är omöjligt att lära sig tala en dialekt, snarare tvärtom. Det finns möjligheter, som visserligen varierar från person till person, att lära sig främst genom att lyssna och tala med dialektutövare. Man riskerar dock att missförstås eller uppfattas löjlig om man försöker använda dialekten innan man behärskar den riktigt. Men när man gör det kan man utan att vara orolig resa eller flytta till området där dialekten talas utan att göra bort sig och kanske även hjälpa till att bevara den.
Källor
http://www.sprakradet.se/8947#item100000
http://www.sprakradet.se/12647
moi
book report - of mice and men
BOOK REPORT
Of mice and men
Frida Jonsson
1. I disliked the book very much actually. Mostly because we were forced to read it, that gave me absolutely no motivation. If we could have chosen any book we would have wanted instead, this assignment would have been much more interesting and actually kind of fun.
The book itself wasn’t so good either. I don’t like it when books are written with some type of dialect or slang. That only makes it harder to read and understand and I can’t see a point of doing it.
The story though, was pretty good. The way George treated Lennie was kind of cute and very mature of him.
It wasn’t so hard to read, just boring. The pages wasn’t too long and the chapters were pretty short, that made it easier to go trough the whole book.
2. The movie was better than the book, according to me. The dialects and the slang were easier to understand when you heard them instead of reading them. The characters became clearer when seeing them instead of imaging them, (even though the point of reading a book sometimes can be to imagine how everything looks without seeing it.) and the movie was more up to date then the book. I personally don’t like movies, TV-shows, commercials, books or any media that looks very old and unprofessional.
The story went on faster in the movie as well. In the book I almost fell asleep when I read page after page and nothing new happened. I guess I’m just more interested in movies than in books.
3. Hi there Slim!
It’s me, George, from the ranch we worked on together near Soledad. It’s been a while since last time we heard from each other, huh? Well, I thought it was about time now. I saw your name in the newspaper yesterday when I was driving trough the old town, that’s where I got the idea to contact you. So you’ve become a dad now? I’m glad to here. I hope your wife is doing fine; her name is Jenny, right?
My life has been pretty much like I imagined these last ten years. I do no longer work at ranches, instead I have my own farm with a cow, some hens, a horse and of course some rabbits. Too bad I don’t have Lennie here to tend them, now they’re all wild. You see, we had this plan, Lennie and I, we were saving money for this farm I had heard of a bit east from Soledad. Every time he was sad or felt bad he asked me to tell him about our dream, our vision. I can’t even remember how many times I did. And he always sat down with those big blue eyes of a child, filling in my words (as he had heard it so many times before) and imagining how it would be to tend them rabbits we were going to have.
Oh Lennie, god damn I miss that guy. He was truly one of a kind. Like you once said: “Guy no need no sense”, he sure didn’t need no sense to be a nice fella. He was nice even to Curley that cuckoo. You can’t imagine how bad I’ve felt for pulling that trigger. How much I’ve regretted that I let him stay in the barn while we were out playing with the horseshoes. How much I wished we’d never even come to that ranch. He was my responsibility and it was my entire fault. I let him down, poor Lennie. He didn’t mean to hurt him, we all knew that. So sad he was so strong.
A couple of days ago I went trough that terrible day in my head, detail by detail, like thousands and thousands of times before, and I could now remember what you said to me afterwards. I haven’t been thinking about anything after the shot before now. Do you remember what you said to me while I was sitting there like a fool staring at my right hand? It was something like: “Never mind, a guy got to sometimes”.
Those words were so smart Slim. It was the ugly truth, really. You were the only man there who actually understood what I had done and why. You knew that I did it for mercy. He had to die, and it was better to kill him myself than let a stranger kill my friend. I did, in fact, relieve his dead by giving him beautiful last thoughts about those got damn rabbits. Oh Lennie, I miss him.
And now I can remember another nice thing you did to us. Do you remember when Curley started to beat Lennie up and ended up with a crushed hand? And you protected Lennie by telling Curley what he was going to say happened to his hand. That he got it caught in a machine. That was brave of you, Slim.
You know what? We should meat up sometime. Get something to eat, maybe a beer or two. Like I said, it’s been a while, we have a lot to catch up.
Stay in touch,
George
massvis
