har varit så förvirrad den senaste tiden. över tusen saker samtidigt. känns som att jag inte vet någonting alls längre. vem jag är, hur jag mår, vad jag gör, vart jag är, vad jag känner, vad jag vill eller vad fan jag håller på med.
det enda jag vet säkert är att jag har de bästa vännerna i hela jävla universum. det är dom som får mig på humör igen, som förstår precis hur jag känner, som får mig att inse vad som händer, som ser på mig hur jag mår, som kommer hem till mig med glass och choklad när jag är ledsen, som gör allt för att få mig glad igen och som är med mig vad som än händer. och så har jag min mamma, som alltid tröstar bäst. tack för att ni existerar.
utan alla er, ingen frida.