HÄRJEDALSKA

 

 

 

 

elev: Frida Jonsson
klass: ESE12
ämne: svenska
lärare: Anna Segersten Blomgren
datum: 23.10.2013

 

HÄRJEDALSKA


Kan man lära sig att tala en dialekt flytande när man växt upp i annan del av landet?

Jag har försökt och försökt att lära mig den vackraste dialekten jag vet; härjedalska. I flera år har jag försökt, för jag vill ju kunna få till det där charmiga ”sj”-ljudet och jag vill inte känna mig som en utböling varje gång jag kommer upp till härliga Härjedalen. Men det är svårt, jag undrar om det ens är möjligt att lära sig en dialekt?

 

Min personliga bakgrund

Jag föddes och har sedan dess bott i Hälsingland. Min mamma är från Hede i Härjedalen och likaså min mormor, morfar, morbror och flera generationer släkt innan dem. I och med att vi har släkt att hälsa på och en stuga i fjällen så har jag spenderat mycket av min barndom där uppe och dialekten har alltid funnits i mitt liv. Min mamma talar inte så väldigt brett i vardagen, men så fort hon pratar i telefon med moster eller mormor så faller hennes moderdialekt in naturligt. De samtalen är väldigt intressanta att lyssna på.

 

Vad är en dialekt?

Nationalencyklopedin förklarar begreppet dialekt som ”en språkvariant som talas av invånarna inom ett avgränsat geografiskt område”. Men i själva verket är det inte så självklart var dialektens gränser går eller att språkvarianten är densamma inom området, detta är bara en enkel definition. I Härjedalen talas härjedalska, naturligtvis med vissa skillnader mellan orterna, men med en stark likhet och flera gemensamma ord. Anledningen till varför härjedalska är så pass olikt det svenska språket kan historiskt sett bero på att kontaktmöjlighet med omvärlden var dålig förr i tiden eftersom landskapet är väldigt utspritt och helt saknar städer.

 

Mina och andras åsikter

Jag har läst några diskussioner om huruvida man kan lära sig att tala en dialekt eller inte på olika forum (ungdomar.se och flashback.org). Dessa sidor är inga vidare pålitliga källor med vetenskaplig fakta, utan innehåller helt vanliga människors åsikter om ämnet, vilket jag ju är ute efter. Egon har skrivit på Flashback att man ska akta sig för att göra anspråk på en främmande dialekt då det lätt kan låta parodiskt och reta upp ursprungsbefolkningen. Detta kan jag hålla med om och jag är rädd att det är vad som kommer att hända om jag försöker lära mig härjedalska. En annan man på Flashback, Hamilkar, tror att om man kan tala en dialekt så pass bra att det accepteras av andra dialektutövare så måste det betyda att man i alla fall behärskar den. Det tycker även jag är väldigt viktigt, att kunna behärska språket. Man hör direkt när någon använder en tillgjord dialekt.

Dialektens funktion i vardagen

Om det nu skulle gå att lära sig en dialekt så pass bra att de ursprungliga dialektutövarna inte rynkar särskilt mycket på näsan, vilket borde vara möjligt, så tror jag att det skulle underlätta i vardagen. Dels om man reser till ett område där det talas väldigt bred dialekt, dels om man flyttar till ett område där man hamnar utanför i språket och dels för att bevara landets dialekter. Man har då chansen att förstå, känna gemenskap och sprida dialekten vidare.

 

Inlärningsmetoder och ordval

På ungdomsforumet påstår de flesta deltagarna att det bästa sättet att lära sig en dialekt på är att helt enkelt lyssna på och tala med andra dialektutövare. Det tror jag starkt på, för det lilla jag kan om härjedalska har jag lärt mig genom att lyssna på och tala med släkt och vänner från Hede. Många gånger har jag varit tvungen att sitta och lyssna på helspänn för att kunna förstå vad mammas gamla kusin berättar då han talar oerhört snabbt, högljutt, otydligt och brett. Jag har även fått min mormor att skriva en ordlista som jag pluggat likt glosor. Här kommer ett utdrag ur den:

 
   

 

 

 

 

 

 

 


Dialekter skiljer sig inte bara åt i uttal, tonfall och stavning utan även i ordval. Exempelvis byts ordet flicka ofta ut till jänta eller tös i härjedalska. Det krävs träning för att man ska börja använda ord som de ovanstående naturligt.

 

Slutsats

Jag har i min uppsats kommit fram till att det inte alls är omöjligt att lära sig tala en dialekt, snarare tvärtom. Det finns möjligheter, som visserligen varierar från person till person, att lära sig främst genom att lyssna och tala med dialektutövare. Man riskerar dock att missförstås eller uppfattas löjlig om man försöker använda dialekten innan man behärskar den riktigt. Men när man gör det kan man utan att vara orolig resa eller flytta till området där dialekten talas utan att göra bort sig och kanske även hjälpa till att bevara den.

Källor

http://www.abf.se/Distrikt-och-avdelningar/ABF-Jonkopings-lan/Kurser-och-studiecirklar/Sprak/Att-lara-sig-olika-dialekter1/

http://www.sprakradet.se/6173

http://www.sprakradet.se/8947#item100000

http://www.sprakradet.se/12647

http://ungdomar.se/forum/thread/285334

https://www.flashback.org/t1379397


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0